torsdag 21 februari 2013

Idag har varit en speciell dag, 14 år sen du föddes på Söder sjukhuset i Stockholm.
Efter tuffa 9 månader med senaste 5 veckorna inlagd för havandeskapsförgiftning så tog dom slutligen beslutet att sätta igång mej. Förlossningen igångsattes 8 på fredag morgon med värkdrivande dropp. Kämpade med värkarna men ingenting hände...Efter 20 timmar bönade jag om att få epiduralbedövningen, minns som igår hur det knakade i ryggen då den manlige skötaren försökte sätta den i min ryggmärg. Det var fullt kaos på alla förlossningar just den tiden på året...Total kaos, alla i Stockholmsområdet hade intagsstopp..stod om det i tidningarna i flera veckor..Hela tiden medans han letade i ryggmärgen så skrek dom i snabbradion på väggen att han lära skynda sej...dom berättade om det akute läget i grannrummet..om barnets sjunkande värden. HUR lätt är det då att slappna av med ständiga värkar? Det var som dömt för ett misslyckande.
Hela tiden hade du elektroder på huvudet inuti mej för att se om du blev stressad..ingen fara där inte (likadan än idag). Min ork höll på att ta slut totalt, varken sovit eller ätit på 2 dygn, då togs beslut om kejsarsnitt då dom kom fram till att du aldrig skulle kunna komma ut den vägen.
Lättad var jag i det skedet men samtidigt livrädd. Jag rullades in på op och allt förebreddes. Fick då det skrämmande beviset på att epiduralen inte tagit som den skulle, kände hur klart som helst då jag snittades. Skrek rakt ut och det sista jag såg innan jag sövdes ner var hur paniken utbröt och sköterskorna sprang efter dukar för att hålla igen snittet tills jag var ordentligt sövd.
Allt slutade iaf bra. Du föddes 11.23 på söndagen den 21.a februari 1999. Du fick full pott i apgarspoängskalan vilket är oerhört ovanligt bland kejsarsnittsbebisar, speciellt efter allt retande och stressande senaste dygnen. Du var hur nöjd som helst, men det var du i magen oxå iomed att du stannade 10 dagar i övertid. =)
Du fick ligga på pappas bröst dom första timmarna, då ni kom in till mej då jag väcktes några timmar senare så trodde jag det skett en förväxling..du hade juh rött hår!
Då vi inte fick plats på BB så fick vi vara kvar på Specialist mödravården som varit mitt hem senaste tiden. Efter första dygnet fick vi eget rum trots kaoset. Där hade dom gjort iordning en dubbelsäng och mysigt för den kommande tiden. Sköterskorna tävlade om att hjälpas åt och ta hand om dej då jag var hel slut efter pärsen. Det gick rätt enkelt då jag inte kunde amma dej så du sattes på ersättning direkt i princip. Alla var så förundrade över din glupska aptit och hur snäll du var, dom andra bebisarna skrek hela tiden men du tittade bara med dina klarblå.
Vi var kvar på avdelningen i 2 veckor, under den tiden var du med om din första Schlagerfinal..Charlotte Perelli sjöng "Tusen och en natt" har jag för mej, du låg och tittade på tvn med oss.
Enda problemet var eg att du hade en liten släng av gulsot...Annars en stor och rund perfekt bebis som hade 62 i klädstorlek =)
Träffade på tjejjen som hade legat i rummet brevid på förlossningen, hennes bebis hjärtljud hade försvunnit och det hade varit panik men allt gick som tur är jätte bra. Tack och lov!!!

Ja det var 14 år sen, nu går du i 7an, har fått dina första betyg, väldigt bra betyg dessutom=)
Fortfarande lika snäll och lugn. Mammas stolthet.
Älskar dej min lilla Skrutt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar